SKÅNES JAKTHORN

Historik

Skånes Jakthorn grundades 1983 av Hartmut K. Schüssler.
Gruppen är en sammanslutning av jägare från Viken i norr till Ystad-Falsterbo i söder. Varje tisdag träffas medlemmarna med sin musikaliske ledare Lena Forén för att traktera sina Fürst Pless- respektive Parforce-horn. Syftet är att upprätthålla en gammal tradition att blåsa de olika jakthornssignalerna på platser där detta passar in. Åtskilliga jakter, invigningar, jubileum och mässor har Skånes Jakthorn förgyllt med sina toner.
Gruppen har med framgång också deltagit i tävlingar i jakthornsblåsning i Danmark, Tyskland och Polen

Vår loggo är lurblåsare, inspirerad av hällristningar i Stenungssund.

Hubertus mässa i Skanörs Kyrka, har Skånes Jakthorn medverkat flertal år (blivit tradition) på Hubertusdagen. Följande signaler och melodier framfördes: "Jägarna samlas", "Hälsning", "Skånes Jakthorns signaturmelodi", "Auf auf zum fröhlichen Jagen", "Kronhjort", "Dovhjort", "Jägerkåret fra Elverhöj", "A hunting we will go", "Sun set" och "Jakt förbi". Efter att prästen hållit mässan avslutas med hederssignalen "Halali".

SEDER OCH BRUK I JAKTEN.

Jaktdagen
Under århundraden har det utvecklats olika seder och bruk inom jakten. En del praktiska för jaktens genomförande, andra ceremoniella för att förgylla dagen och hedra det vilda. Enkla signalhorn användes tidigt för kommunikation mellan jägare under jakten. Efterhand har det utvecklats jakthorn i olika former och användningen har utvidgats till hyllningssignaler, marscher och underhållande musik. Härigenom har de praktiska och de ceremoniella traditionerna flätats in i och berikat varandra, med jakthornen som en gemensam nämnare. På kontinenten och i Danmark har de ceremoniella inslagen sedan länge haft en framträdande plats. Här hemma har de haft en mer undanskymd plats, men intresset har ökat och det kan därför vara av intresse att lyfta fram några exempel ur jakthistorien.

Jaktdagens signaler.
Systemet med jaktledningssignaler utvecklades på 1800-talet ur militära ledningssignaler och en banbrytare för detta var Oberstjägermeister Henrich von Pless, som sedermera gav namn åt det idag vanligast före-kommande jakthornet, Fürst-Pless. Det var ett mycket detaljerat system med signaler för att starta och styra ett drev, kalla på eftersökshund eller viltvagnen, samla jägare, skyttar eller drevkarlar, mm. Allt för att på ett säkert sätt kunna leda ett större sällskap med jägare, drevkarlar och alla övriga medhjälpare. Efterhand tillfördes signaler av mera stämnings-skapande karaktär. De jakthornsignaler som idag kan tillämpas under en jaktdag är jaktledningssignaler som krävs för att leda jakten, ceremoniella signaler som förhöjer upplevelsen av jakten och de som skall hedra det fällda viltet. Till stora delar följer dessa den tyska traditionen, som är förhärskande på kontinenten, men några har också sin egen version i Danmark.

Jaktledningssignaler.
För ”jaktledningssignaler” i det praktiska genomförandet idag förlitar vi oss på kommunikationsradio och mobiltelefoner. För dagens jägare är det naturligt och praktiskt, och det fungerar så länge täckningen är tillräcklig och batterierna laddade. Det är intressant att notera att det för jägarexamen i Tyskland krävs att man skall kunna känna igen de viktigaste jaktlednings-signalerna blåsta på jakthorn! Det ses som en säkerhetsfråga och exempel på dessa är: drevets start, drevkarlar i såten, drevet slut/eld upphör, jägarna samlas och nödrop.
I Danmark undervisas det i jakthornssignaler i viltmästarutbildningen, men det är inget krav på egen prestation, även om det anses vara önskvärt. På 60-talet gick den Danska Herregårdsjägareföreningen i bräschen för att öka bruket av jakthorn och särskild vikt lades vid de ceremoniella signalerna, för att höja jaktens etiska och estetiska värden.

Ceremoniella och hyllningssignaler.
Syftet med dessa signaler är att berika stämningen under jaktdagen och de har oftast en koppling till jaktdagens början, lunchen och inte minst jaktdagens slut med viltparaden. Bland dessa signaler finner vi bl. a väckningssignalen, ”madasignalen”, viltparad och hyllningssignaler för fällt vilt, jaktens slut och halali, som är en hyllningssignal till jägarnas skyddshelgon St. Hubertus.

En jaktdag med alla tillbehör.
Ett sätt att beskriva detta är att simulera en beskrivning av en jaktdag.
Jägarna anländer till samlingsplatsen. När tiden är inne för samling, blåses signalen ”das Hohe Wecken” och när alla är på plats hälsas de välkomna till dagens jakt med signalen ”Begrüssung”. Därefter hälsar jaktvärden alla välkomna och anger förutsättningar och anvisningar för dagens jakt och önskar alla lycka till. Därpå följer signalen ”Aufbruch zur Jagd”, som förkunnar att jakten är påbörjad och jägare, hundfolk och drevkarlar beger sig till utgångsplatserna för första drevet.
När alla är på plats blåses ”Anblasen des Treibens” och jakten är igång i första såten. När så behövs kan signaler blåsas för att drevet skall gå tystare, ljudligare, göra halt, eller starta igen. När drevet är slut blåses ”Abblasen des Treibens”, som ofta benämnes ”Hahn in Ruh”, efter den hjälptext som hör till signalen.
Är det så att det efter drevet behövs hjälp med eftersök, blåses signalen ”Hunderuf” och skall viltvagnen tillkallas blåses ”Wagenruf”
Om fler såtar skall drivas direkt därpå, kan jakthornsblåsaren signalera ”Sammeln der Jäger”, Sammeln der Schützen” och/eller ”Sammeln der Treiber”, för samling inför nästa såt, beroende på vilka direktiv som givits tidigare.
Är det dags för lunch, kan jakthornsblåsaren redan direkt efter såten blåsa ”Zum Essen” (på skånska Madasignalen), eller kan den blåsas när jakt-sällskapet är samlat på platsen för lunchen.
Efter lunchen kallas jägarna samman med ”Sammeln der Jäger” för genomgång inför eftermiddagens jakt. Efter ”Aufbruch zur Jagd” följer den förmiddagens rutiner till efter sista såtens ” Abblasen des Treibens”, då jaktsällskapet skall återvända till platsen för jaktens avslutning och viltparaden, som annonseras med signalen ”Auf Strecke legen”.

Viltparaden.
Enligt god jägarsed skall det under dagen fällda viltet vid jaktdagens slut läggs på lit de parade, för att hedras av jaktdeltagarna. Grundprincipen är densamma, oavsett kontinental eller dansk tradition och vilken form av jakt som genomförts.
Platsen för viltparaden bör väljas så att viltet kan läggas i rader enligt illustrationerna nedan, gärna med huvudet mot mangårdsbyggnaden på egendomen. Viltet läggs på en bädd eller inom en ram med granris. Genomförs viltparaden när det är mörkt bör marschaller placeras i hörnen av viltparaden. Vid riktigt stora jakter kan hela viltparaden inramas av fackelbärare. Viltet skall ligga på sin högra sida och i varje rad skall de med högst rang, handjur och vuxna, ligga till höger i raden. Finns det så många vilt av samma slag att det krävs flera rader, läggs de i rad efter rangordning. Ligger det många vilt i en rad skall vart tionde ligga framdraget c:a en halv kroppslängd. Hårvilt har normalt högre status än fågelvilt om båda förekommer vid samma tillfälle. Dock har man i Danmark den avvikelsen att sneppen, morkullan, anses som så förnäm att den skall placeras före råbocken, och gärna läggas i bockens hornuppsats.
Viltparaden inleds med den tyska jakthornssignalen ”Auf Strecke legen” eller den danska ”Vildtparade”. Då placerar sig jaktvärd, jaktledare och jägare vid huvudändan på viltparaden och hundförare, drevfolk och jakthornsblåsare vid basen. När alla är på plats anmäler jaktledaren till jaktvärden resultatet av dagens jakt. Därefter tackar jaktvärden alla deltagare i tur och ordning för de insatser som gjort det möjligt att genomföra jakten och ärar dagen ”jaktkung” (detta kan kompletteras med en jakthornssignal för detta ändamål). Efter jaktvärdens anförande får jaktdeltagarna med blottade huvuden lyssna till hyllningssignaler för vart och ett av de vilt som finns på paraden. För fågelvilt finns det även en sammanfattande signal, ”Flugvildt tot”, som kan användas.
Efter det att det fällda viltet har hedrats med sina signaler, blåses jakten av med ”Jagd vorbei” eller ”Jagt forbi” och ”Halali”, en hyllningssignal till St. Hubertus. Som avslutning kan man även lägga till ett musikaliskt stycke som ”Auf wiedersehen” eller ”Paa gensyn” som samma signal heter på danska.

Parad för klövvilt. Jaktvärden och jägarna vid huvudänden av paraden, hornblåsare hundförare och övriga medhjälpare vid fotänden.
Viltet i rangordningen kronvilt, dovvilt och vildsvin.

Parad för småvilt, som den kan se ut i Skåne med räv, hare, kanin, fasan, änder
och en skata, enligt grundregeln högst rang längst fram och till höger.
Jaktdeltagarna ställer upp på samma sätt som vid parad för klövvilt.